Spionerar på omvärlden och skriver om det hon ser
Ann-Luise Bertell får Choraeuspriset 2017
När 2017 års Choraeuspris slogs fast var det mycket tal om pristagarens mångsidighet. Själv har Ann-Luise Bertell en förklaring till att det har blivit olika genrer under ett par decenniers skrivande både för scenen och för boktrycket:
– Jag har dåligt tålamod.
Hon har tidigare haft svårt med projekt som tar tid och velat avsluta dem så fort som möjligt. Men med debutromanen "Vänd om min längtan" (2016) vände det. Hon visste redan från början att det skulle resultera i en roman och kräva hårt jobb under lång tid. Det dög inte att vara alltför otålig.
Ann-Luise Bertells mångsidighet framgår inte minst av hennes meritförteckning. Det är sida på sida med meriter från ordkonstens arenor, på scenen och i den bokliga litteraturen, en cv-lista som kan göra vem som helst grön av avund. Hur har hon hunnit med allt? Själv nämner hon som sagt sitt dåliga tålamod, men svaret kanske också är en förmåga till – för att tala hockeyspråk – ordkonstnärlig split vision.
Faktum är att det långa formatet faktiskt kom först. I barndomen skrev Ann-Luise Bertell mycket långa uppsatser i skolan, vilka följdes av koncentrerad dikt i tonåren. Nu säger hon att det i vuxen ålder blev en nödvändighet att inleda skrivandet med dramatik och nämner "Fannys första liv" på sommarteatern i Oravais 2004. Före det hade hon arbetat som skådespelare sedan 1995, då hon utexaminerades från teaterhögskolan. Hon hade också hållit på med revy och annan amatörteater i Oravais, främst i tonåren. Till den lokala sommarteaterns spelplats Kyroboas återkom hon som regissör 2004.
Spionerar mycket
Varför skriver Ann-Luise Bertell över huvud taget?
– Jag har alltid haft ett stort behov av att uttrycka mig, och jag formulerar mig bäst när jag skriver. Jag har lätt för att skriva, lättare än att prata, trots att jag är skådespelare till utbildningen.
– Och så denna känsla av att livet bara går vidare och passerar förbi om man inte skriver.
Det är en utgångspunkt. Vad man skriver om och var idéerna kommer ifrån kan variera, men Bertell pekar på en egenskap hon har:
– Jag spionerar mycket! Är hela tiden sysselsatt med att spionera på folk.
– Jag är en iakttagare, kollar och funderar. När jag går omkring i samhället stannar jag ofta upp, tittar på folk och undersöker vad de håller på med.
Det är Bertells sätt att arbeta.
Betyder spioneriet mer än inspirationen, transpiration i stället för inspiration?
Svårt att säga. Bertell anser att för den som skriver yrkesmässigt blir skrivandet ett måste. Man måste lura sig till att bli inspirerad.
– Det kan vara så att jag läser något jag själv skrivit för ett tag sedan.
Ibland kan jag tycka att något är ganska bra, och jag låter mig inspireras av det.
En papegoja på axeln
Men självkritiken finns också alltid där, även när det handlade om succéromanen "Vänd om min längtan".
– Jag trodde aldrig att den boken skulle bli något speciellt.
Ann-Luise Bertell brukar tänka att hon ständigt går omkring med en papegoja på axeln, en papegoja som babblar och kritiserar.
– Jag försöker tejpa igen näbben på den där papegojan. Bertell har aldrig ändrat och skrivit om så mycket som när debutromanen kom till. Det var något nytt. I slutskedet arbetade hon mycket med att förädla bildspråket, vilket syns i den slutliga versionen. De språkliga bilderna är finurliga och träffsäkra och blir aldrig konstlade.
Frågan om litterära förebilder kan inte undvikas. Den Ann-Luise Bertell nämner först är Elisabeth Rynell. Hennes språk och historier, säger pristagaren och intervjuaren jakar med. Därefter blir det tal om kvinnliga poeter som Edith Södergran, Eeva Kilpi och Bodil Malmsten, varpå intervjuaren kontrar med att det finns något Hemingwayskt i hennes korta, koncisa uttryck och mycket att läsa mellan raderna. Kvinnliga poeter och Hemingway är kanhända inte den naturligaste kombinationen, vilket får Ann-Luise Bertell att skratta till.
– Jag vet inte men hur som helst gillar jag det koncentrerade uttrycket.
– Det kommer säkert från dramatiken, där det enbart handlar om att skriva repliker. Dramatiken har format mig.
Hon är som bekant inte bara skådespelare och regissör. Hon har också skrivit mycket för scenen.
Blir beroende
Frågan om drivkraften i Ann-Luise Bertells författarskap och scenkonst kräver ingen eftertanke. Svaret kommer genast:
– Det är så härligt att se hur människor blir berörda av en historia man berättar. Min roman har fått ett fint mottagande både hos människor som läser mycket men också hos dem som inte har så stor läsvana. Det är det som är bäst, att boken nått ut så brett.
– Känns bara som att jag måste fortsätta skriva.
– Man blir helt enkelt beroende.
Debutromanen handlar – även om berättelsen är fiktion – om Ann- Luise Bertells mormor. Nu ska hon påbörja ett nytt romanprojekt. Det ska handla om hennes farfar. Där blir en tyngdpunkt det som hon kallar för sitt livstema, att skriva om föräldralösa barn.
Bara en sak till:
I den uppmärksammade debutromanen spelar J R Ewing från tv- klassikern "Dallas" viss roll, när han kommer på besök hos mormor Maria Alina i hennes hemby i Österbotten. En del kritiker har betraktat det som konstlat och påklistrat, men det är rena rama sanningen. J R levde verkligen hemma hos Maria Alina – som inneboende i hennes tv-apparat.
Bertel Nygård
Ann-Luise Bertell
Ur "författaravdelningarna" i meritförteckningen
Dramatik:
Revy, Oravais ungdomsförening (text och regi), 1992
"Zacharias kommer hem", Kuddnäs (text och regi), 2002
"Fannys första liv", Oravais teater (text och regi), 2004-2005
"Skinfood", Verandan, Helsingfors, 2005
"Karate-Kärringen och Tjat-Babianen", Wasa Teater, 2005
"Madde, min vän", Balue Frau, 2006
"Tusen och en gris", Radioteatern (text och regi), 2007
"Min yttersta vilja, Oravais teater (text och regi), 2008-2009
"Mysteria", Kultsa, Vasa, 2009
"Gustava du drömmer", Wasa Teater (text och regi), 2010
"Ängland", Wasa Teater, 2011
"Folkets Dagblad" (tillsammans med Patrik Back), Wasa Teater,
2014
Böcker:
"Rus av gul", dikter, 1997
"Hur jag blev en fluga", dikter, 2002
"Tro, hopp och pizza" noveller, 2006
"Berättelser om vargen", antologi, 2008
"Flyg Gonza, flyg!", barnbok, 2009
"Vänd om min längtan", roman, 2016
Ann-Luise Bertell
Född: Oravais 25.10.1971
Bosatt: Vörå
Familj: Gift med Jonny Bertell, tre barn
Utbildning: Studier i ekonomi 1990-1991, magister i teaterkonst 1995, studier i psykologi 2001-2003, kurser i dramatiskt skrivande 2004