Forskning födde skönlitteratur

Dennis Rundt får Choraeuspriset 2023

Vi inleder med prismotiveringen, eftersom pristagaren utvecklar ett dagsaktuellt resonemang utgående från den:

Choraeuspriset 2023 tilldelas författaren Dennis Rundt för hans skönlitterära gestaltning av svenskösterbottniskt 1900-tal, med utblick även mot emigranterfarenheter. Utan att idealisera har han i detaljrika romaner, ibland med autofiktiv prägel, skildrat vardagsliv och levandegjort människoöden i vår historia. Som ledarskribent och opinionsbildare har Rundt tagit ställning till dagsaktuella frågor och aktivt bidragit till den finlandssvenska samhällsdebatten

Dennis Rundt:
 - Jag känner igen mig i att jag sedan 1998 i fem romaner skildrar vardagsliv och människoöden under 150 år av Finlands historia. Sedan kan jag tycka att det också är viktigt att lyfta fram de gröna och mjuka värden och det humanistiska samhälle jag pläderade för som ledarskribent.
 - Det samhällsklimat vi lever i nu är hänsynslöst, därför att ingen vågar försöka tämja eller styra kapitalismen. Ekonomin borde vara ett medel men har blivit ett mål, en självständig organism som måste må bra även om många av oss samtidigt mår dåligt.

Den skönlitterära debuten kom rätt sent med romanen ”Sterbhuset” 1998. Men 22 år tidigare, 1976, hade han tillsammans med Ingmar Kommonen, reporterkollega på Vasabladet, gett ut en debattbok, ”Finlands kärnkraft. En bok om kedjereaktioner i vårt samhälle”. Rundt (född 1947) jobbade på Vasabladet 1973-2008 som reporter, ledarskribent, artikelredaktör, redaktionschef och chefredaktör.
 I bakgrunden fanns hela tiden de skönlitterära ambitionerna.
 - Jag har alltid skrivit. I ungdomen uppvaktade jag bokförlag i Stockholm och Helsingfors med manuskript som vänligen returnerades, ibland med några uppmuntrande ord. Jag skrev också noveller i dagstidningarna. Sådant gick för sig på tidigt 1960-tal. Vid sidan av tidningsjobbet sammanställde Dennis Rundt en licentiatavhandling om Munsalaradikalismen och en doktorsavhandling i samma ämne. Vad fick forskningen ör betydelse för den litterära fortsättningen?
 - Jag satt med mycket överblivet mänskligt material, som jag byggde tre romaner på. Vid sidan av det ordinarie jobbet skrev jag ”Sterbhuset” (1998), ”Korthuset” (2000) och ”Glädjehuset” (2003). På sätt och vis fick den lika stor betydelse för min syn på människor och samhälle som arbetarförfattarna, såsom Ivar Lo-Johansson, Väinö Linna, Harry Martinson, Vilhelm Moberg och Jan Fridegård.
 - Tala om att gå i någon annans skor ...

Efter pensioneringen blev det en fortsättning med romanerna ”My Darling Dolly” (2018) och ”Big Daddy” (2021), i prismotiveringen omnämnda som romaner med autofiktiv prägel.
 - Där skildrar jag världen utgående från en mindre krets, alltså tjocka släkten. Den Rundtska släkten är också tjock på skrivande människor. Dennis Rundt räknar upp dem:
 - Att skriva om min egen krets är för mig någonting naturligt. Min farmors mor Minna Rancken (1848-1931) skrev en lång, stundom dramatisk berättelse om sitt liv. Min farmor Toni Rundt (1885-1967) producerade otaliga dagböcker om sin familj. Min faster Lilli Forss-Nordström (1893-1968) hämtade inspiration ur sin familj i en av sina novellsamlingar. Min farfar skalden Joel Rundt (1879-1971) skrev om sina föräldrar och sin hemby.
 - Alla romaner är i princip ”släktromaner” eftersom alla alltid är släkt med någon, i såväl verkligheten som i en fiktiv berättelse.
 - Men i vissa romaner blir släktskapet det centrala i berättelsen, som Kunta Kinte i ”Rötter” (1976). Kunta Kinte är en person som på 1700-talet skeppas över på ett slavskepp från Gambia till USA. I Alex Haleys roman - och sannolikt även i verkligheten – är Kunta Kinte en förfader till författaren, vilket är själva poängen i den berättelsen.

Dennis Rundt säger om ”släktböckerna” att det är lättare att skriva trovärdigt när man vet mera om dem man berättar om. Det handlar om verkliga personer och inte
fiktiva.
 - Det autofiktiva kommer in där luckor och skeenden behöver överbryggas med ett fiktivt brobygge. Ibland behövs bara en kort spång, en annan gång ett längre brospann.
 - Autofiktionen kan innebära en kreativ utmaning men ger också författaren möjlighet att ta ut svängarna. Det viktigaste i alla berättelser är människorna.
 - De påverkas och formas av miljön. De ingår i eller underkastas ett system. Detta är biologiskt, klimatmässigt, ekonomiskt, socialt och politiskt. Genom att beskriva hur människor beter sig speglar vi alltihop. Vi kan också utgå från till exempel det ekonomiska systemet, men då blir det en helt annan bok.

Rundt vill inte säga mycket om kommande projekt. Han formulerar det så här:
 - Efter ett historiskt tidsspann på över 150 år befinner jag mig i nutid. Efter att först ha beskrivit verkliga händelser med hjälp av fingerade namn och sedan gått över till att ge dem riktiga namn, är jag redo för – ska vi kalla det för brutal realism?
 - Mera är så kan jag inte yppa just nu. Till sist en tämligen banal fråga: Vad ska du använda Choraeuspriset, 12 000 euro, till?
 - Efter att ha skrivit i princip hela mitt liv ser jag för tillfället priset huvudsakligen som ett erkännande som inte går att mäta i pengar.

Bertel Nygård

Bibliografi
Finlands kärnkraft. En bok om kedjereaktioner i vårt samhälle (debattbok, tillsammans med Ingmar Kommonen), Schildts, 1976
Munsalaradikalismen. En studie i politisk mobilisering (doktorsavhandling), Åbo akademis förlag, 1992
Sterbhuset (roman), Schildts, 1998
Korthuset (roman), Schildts, 2000
Glädjehuset (roman), Schildts, 2003
My Darling Dolly (roman), Scriptum, 2018
Big Daddy (roman), Scriptum, 2021
Det stora fibertalkot, KrsNet 2006-2021(företagshistorik), 2022