Vimsar runt och tänker själv
Eva-Stina Byggmästar får Choraeuspriset 2015
En diktsamling av Eva-Stina Byggmästar heter ”Men hur små poeter finns det egentligen”. Kanske en spegling av hennes strävan mot det lilla uttrycket.
– Det korta och kärnfulla intresserar mig mest av allt. Det är en utmaning att undersöka hur liten en dikt kan bli men ändå bära den mest svindlande tanken och känslan.
Det är en del av Eva-Stina Byggmästars svar på varför hon blev poet. Genren tycks rätt snart ha varit den enda självklara för henne:
– Det är länge sedan jag lade bort mina barnsliga tankar på att skriva en roman.
Varför det blev skrivandet över huvud taget förklarar hon något överraskande så här:
– För att jag misslyckades med allt annat.
Men hon tillägger:
– Kanske var det egentligen för att det inte fanns något annat lika fascinerande, intellektuellt krävande och mentalt utmanande. I poesin får jag använda mig av alla mina specialintressen och ha hur många bollar jag vill i luften samtidigt.
Dikten ett allkonstverk
Den svenska lyrikern Aase Berg har sagt att det var när hon läste Eva-Stina Byggmästar som hon kom på att poesi är koreografi och ett slags dans. Gösta Ågren har jämfört poesin med musiken.
Byggmästar talar om ett allkonstverk.
– Poesi är bild, dans, musik och teater samtidigt. En suggestiv, fantasieggande och extatisk helhet.
Det kan tyckas tala emot påståendet att hon misslyckats med allt annat om dikten inkluderar ”allt annat”.
Det är hur som helst lyriken hon vill ägna sig åt, men hon säger att det blivit ”några olycksfall i arbetet med en och annan essä”. Fast kanske ”olycksfallen” också handlade om lyrik:
– I efterhand kan jag se att varje essä var upptakt till en ny dikt eller diktsamling.
Eva-Stina Byggmästar karaktäriseras ofta som en egensinnig författare, som inte följer trenderna utan går sina egna vägar och ständigt förnyar sig.
– Jag vill utvecklas så mycket som möjligt, gärna så fort som möjligt, men inom poesins arbetsfält. Poesin är djup, överraskande, kosmisk, komisk, magisk – allt på en gång.
Hon vill utvecklas men behålla sin egen röst.
– Att snegla på andra har aldrig legat för mig. Jag är en riktig ensamvarg, prövar mina gränser och gräver själv fram det jag känner att jag behöver.
– Jag vill vara min egen försökskanin i språklaboratoriet, i livets verkstad.
Kärlek och jämlikhet
Drivkraften i Eva-Stina Byggmästars skrivande är kärleken.
– I första hand kärleken till naturen, men också till språket och det poetiska samtalet som ständigt pågår. Jag återkommer alltid till naturlyriken, för gemenskapen mellan människor är inte den enda tillbudsstående. För mig är naturen besjälad. Vi har glömt bort hur beroende vi är av naturen, att hela vår existens beror på naturens välvilja och generositet. Vi håller på att såga av den gren vi sitter på genom rovdrift, miljögifter och utbyggnaden av kärnkraften. Jag är djupt oroad över framtiden.
Det låter samhällsengagerat. Är Eva-Stina Byggmästar – som vi sade förr i tiden – samhällstillvänd?
– Det är det minsta man kan säga. Allt jag gestaltar i min diktade värld bygger på ett rättvisepatos och jämlikhetssträvan, att alla ska få vara med och dela på kakan. Jag försöker exemplifiera så att den minsta snorunge ska fatta vad jag menar i mina dikter. Kalla det utopi om du vill eller pedagogik.
– Jag vill inte att någon ska följa i mina fotsteg. Min förhoppning är att folk ska börja stå lite mer på egna ben, inte bara blint apa efter varann. Tänk själv, tänk utanför boxen! Det är det som tar världen vidare.
Humorn livselixir
Dikten är både kosmisk och komisk – är Eva-Stina Byggmästar en humoristisk poet?
– Humor är mitt livselixir. Utan humor går jag under. Utan humor skulle vi ta oss själva på alldeles för stort allvar – hybris och storhetsvansinne är roten till allt ont. Komiken, eller kanske hellre det tragikomiska, är en tradition inom litteratur, film och teatern, inte något jag själv hittat på – alltså jag bara bygger vidare på det som redan finns.
Eva-Stina Byggmästar har sagt någonstans att hon vimsar omkring i sina tablåer.
– Japp, jag vimsar på, snubblar på mina egna fötter, har en liten teater inne i huvudet där jag sätter upp mina poetiska tablåer och jobbar fram dikterna.
– Livet är svårt för de flesta av oss, och jag hoppas att jag kan roa och plåstra om, trösta andra och inte bara mig själv.
"Eva-Stina Byggmästar är en uppburen författare, både i Svenskfinland och i Sverige. Och så säger hon plötsligt att hon är besviken på sig själv!"
– Som fri författare måste man själv ta initiativ och bära hela ansvaret, hitta fram till nya inspirerande betesmarker och arbeta koncentrat och disciplinerat. Det finns ingen chef man kan skylla på om det går åt skogen. Men jag är ganska besviken på min konstnärliga utveckling.
– Efter min tredje och fjärde bok började det gå utför. Då blev jag alltför traditionell, närmast en tråkmåns, men kanske jag biter mig själv i svansen bara jag får några år till på nacken. Man brukar ju bli barn på nytt då man blir gammal.
Författare viktigare än böcker
I ett mejl till Granholms stiftelse skriver Eva-Stina Byggmästar att böcker är viktigare än författare. Hon utvecklar det i intervjun:
– Det är en sådan hemsk personkult i dag, en så destruktivt exhibitionism. Fattar inte vad det ska vara bra för, men det är väl ett tecken på den ytliga och desillusionerade tid vi lever i, allt ska vara till salu.
– Jag kan bara hänvisa till Virginia Woolf och säga att mina verk inte är jag. De är mer än mitt privata och triviala liv. Även om jag tar avstamp i en del egna upplevelser och sådant jag läst och mött genom min omättliga kunskapstörst, nyfikenhet och vetgirighet så
är det alltid fråga om något allmängiltigt och universellt jag försöker förmedla.
Bertel Nygård
Eva-Stina Byggmästar – bibliografi
I glasskärvornas rike. Författarnas andelslag (1986)
Amuletten. Författarnas andelslag (1987)
Spiralens form. Författarnas andelslag (1988)
Drivkrafter. Författarnas andelslag (1990)
För upp en svan. Söderström & Co (1992)
Framåt i blått. Söderström & Co (1994)
Bo under ko. Rosengården Förlag (1997)
Den harhjärtade människan. Söderström & Co (2001)
Näckrosön. Söderström & Co (2003)
Knoppar, blommor, blad och grenar. Wahlström & Widstrand (2005)
Älvdrottningen. Söderström & Co (2006)
Men hur små poeter finns det egentligen. Söderström & Co (2008)
Vagga liten vagabond. Söderström & Co (2010)
Min amatörbotaniska självbiografi. Ellips förlag (2012)
Locus amoenus. Ellerströms förlag (2013)
Den skrattande rosen. Minimal förlag (2013)
Barrskogarnas barn. Wahlström & Widstrand/Schildts & Söderströms (2014)