Lars Sund klär sina berättelser i välsittande kläder

När jag ringer Lars Sund, som får Choraeuspriset 2020, blir det ett samtal som skjuts fram några timmar. Han är nämligen på väg till Hjälstaviken, som är ett av hans favoritställen för observation av fåglar. Lars är inte bara känd som uppburen författare utan också som kunnig ornitolog. Nu är han ute efter att kryssa röd glada, som observerats i trakten och har börjat öka i antal.

Han åker dessutom nyinköpt elbil, och allt tycks falla på plats: naturintresserad, miljöengagerad, ekologiskt medveten – och fågelskådare på gränsen till proffs. Men huvudsakligen givetvis en mästare i den skönlitterära berättarkonsten.

Som läsare av Lars Sund kan man tycka att mycket handlar om försoning, dock inte från början. De som följt honom från 1970-talet erinrar sig inledningen på hans första, hyllade roman "Natten är ännu ung", där han genast i början slog fast att Jakobstad är ett jävla råtthål.

– Jag drevs i unga år av ett uppror mot det bestående. Inklusive den finlandssvenska litteraturtraditionen, säger Lars. Lite trist numera när man tydligen själv blivit en del av just den traditionen.
– Så går det för gamla rabulister!

Succétrilogi och en till i vardande

Lars Sund får Choraeuspriset för sitt samlade författarskap. Mest känd är han för "Colorado Avenue" och resten av Siklaxtrilogin. Just nu håller det på att bli också en Jakobstadstrilogi. Han skriver som bäst på den tredje delen, efter "Tre systrar och en berättare" och "Där musiken började".

– Jag ville berätta om efterkrigstiden och välfärdssamhället, och vad som hände senare.

De två första volymerna får läsaren att tro på en Jeppistrilogi som blir lika uppskattad som Siklaxtrilogin.

För fyrtio år sedan hade Lars Sund ingen plan för sitt skrivande.

– "Colorado Avenue" fanns inte på kartan, inte heller någon trilogi. Men jag ville göra något med förankring i den österbottniska leran. Det blev till slut ungefär tusen sidor Siklax. En kompis kommenterade det så här: "Tusen sidor? Och jag som trodde du var lat!"

Klär berättelsen i välsittande kläder

I början var Lars Sund inspirerad av amerikanska författare. Debutromanen "Natten är ännu ung" blev ett slags österbottnisk "Räddaren i nöden", J D Salingers berömda roman från 1951. Den latinamerikanska magiska realismen spelade också roll. Han var påverkad av bland andra Gabriel García Márquez. I dag är det inte längre så viktigt med litterära stilar.

– Viktigast är att sätta en personlig prägel på berättelsen, att ge den en personlig klang. Jag vill göra mina berättelser rättvisa och klä dem i välsittande kläder.

– Mina senare romaner är mer realistiska. I Siklax förekom till exempel talande kor, men sådant känns inte längre viktigt. Språket är däremot oerhört viktigt.

Skrivandet fanns tidigt i Lars Sunds tankevärld. Jag tycker mig ha läst att han redan i unga år visste att han skulle bli författare, men det visar sig vara en missuppfattning.

– Jag visste inte men jag ville. I tonåren upptäckte jag lusten att berätta. Jag formulerade tidigt meningar och uttryck i huvudet Jag ville beskriva saker jag såg.

Inspirerades av Carl Barks och Kalle Anka

Lars Sund har talat om Kalle Anka som en tidig inspiration, och då Carl Barks äldre, klassiska bildberättelser. Han talar om fantasterier, nästan magisk realism, men ändå logik och realism inne i historierna.

– Det stimulerade fantasin. Jodå Carl Barks var en tidig inspirationskälla. Jag tycker fortfarande om Kalle Anka.

Och så var det förstås 60-talsmusiken och ungdomskulturen, som länkade samman en generation. Mycket förändrades på kort tid.

– Man kan säga att tonåringen föddes. Före kriget gick ju gymnasisterna omkring klädda som gubbar. Brytningen med det gamla var tydlig.

– Pappa avskydde Frank Zappa, som jag älskade. Och så skulle det väl vara.

– Men när mamma plötsligt en dag meddelade att Beatleslåten "Yesterday" var ganska bra gav jag upp ...

Lars Sund sammanfattar den musikaliska inspirationen så här:
– Popmusiken har lärt mig mer än många författare jag läst.

Krim? Knappast men man vet aldrig

Lars Sund är en mångsidig författare, som till och med skrivit en fågelbok, "En morgontrött fågelskådares bekännelser". Man kan undra om det är någon genre som han gärna skulle muta in.

– En gång i tiden funderade jag på att skriva en kriminalroman, men det har aldrig blivit av. Krim kan vara bra och samhällsengagerande, säger han och nämner Sjöwall/Wahlöö som exempel.

Tillägger att en del samtida kriminalromaner lätt blir en spekulation i brott.

– Tror inte det blir nåt sånt för mig. Jag blir genast mer intresserad av huvudpersonen än av brottet. Eller ... deckare är sagor för vuxna. Man vet aldrig.

Lars Sunds romaner har kommit med flera års mellanrum, vilket tyder på gedigen research. Den berättelse han just skriver blir hans elfte bok.

– Jag har aldrig tänkt i termer av antal böcker. Jag tänker inte i såna banor. Jag skriver det jag känner att jag bör skriva.

Lars Sund har skrivit mycket annat än romaner: kolumner, bokrecensioner och kulturjournalistik i olika tidningar, främst Upsala Nya Tidning.

Finlandssvensk romanboom

När det är slut på de frågor jag tänkt ställa vill Lars Sund säga något om den finlandssvenska roman boomen på 90-talet och framåt.

– Det har blivit en självklarhet att finlandssvenskar skriver viktiga romaner. Det experimentella är inte viktigt längre. Man skriver stora berättelser.

– Det är fantastiskt att upptäcka alla de nya, unga författarna. Påfallande många har anknytning till Jakobstads- och Nykarlebytrakten. Är det något med vattnet och jordmånen? Eller är det Wava?

Wava Stürmer således.

Till slut: det blev inget kryss för röd glada vid Hjälstaviken. Men någon dag senare meddelar Lars Sund att han nu har arten på årslistan. Såg nämligen två röda glador på en annan lokal.

Bertel Nygård

Lars Sund – bibliografi

Ögonblick (1974)
Natten är ännu ung (1975)
Vinterhamn (1983)
Colorado Avenue (1991)
Lanthandlerskans son (1997)
Eriks bok (2003)
En lycklig liten ö (2007)
En morgontrött fågelskådares bekännelser (2010)
Tre systrar och en berättare (2014)
Där musiken började (2018)